Det finns många duktiga politiker som väntar på sin chans.

Jag ska börja med att ge eloge till alla som har öppet gett mig uppmuntran och feddback för gårdagens blogginlägg.
Och ge full förståelse för de som muntligt har framfört det. Därför, det är svårt för många att våga. För några år sedan hade jag kallat dessa för fegisar, men det gör jag inte längre. Jag har fått, under några år, ett antal klara insikter över hur snabbt man kan antingen hyllas eller hamna i onåd om man dryftar något som anses kontroversiellt.

Men jag tänker så här, jag är medborgare med rösträtt. Ponera att jag inte var politiskt aktiv men aktiv medborgare med åsikter och insändare. Då hade jag blivit lyssnad på till hundra procent och bemött med ett " vi måste lyssna på vad rösterna vill".
I min position som aktiv politiker blir jag absolut lyssnad på till hundra procent. Men här blir det en annan form av lyssnande.
Jag anser att vi behöver jobba med dessa bitar mycket mer.

En sak som jag dock beundrar i mitt parti, är att vi faktiskt har heta diskussioner. Många är rädda för blogginlägg och insändare, men för mig är det ett sundhetstecken på att man jobbar starkt för att värna om sina politiska åsikter och sitt parti.
I många andra partier, vittnar vänner om slutna rum, färdiga beslut av endast ett fåtal och tar du det inte är du helt rökt som politiker.
I mitt parti får man ibland käftsmällar, men öppnar man inte munnen ger man sig själv den största käftsmällen.
Bland mina vänner som inte är aktiva men följer diskussionerna har jag ibland ställt frågan om hur de uppfattar det hela.
Svaren jag får är faktiskt väldigt positiva.
" Jag gillar att ni öppnar munnen", "ni jobbar ju för folk, det märks ju!", "det skadar inte med turbulent ibland, det får de sittande att se och höra på andra bättre".... mm mm.
Vi vågar ta debatten och diskussionerna.

I min egen ideologiska bild värnar vi om varandra. Jag skulle aldrig sticka ut hakan mot någon om jag verkligen inte anser att en handling är mycket oklok.
Jag anser dessutom att partiarbetet är ett samarbete mellan oss aktiva medborgare och de medborgare som följer och röstar.
Förtroendavalda positioner är just valda i fötroende, och det ska man baske mig vårda.

Om jag anser, att någon gör fel i mitt parti, så är jag inte ute efter att hänga personen. Men, om vi vänder på det hela, så vet jag hur många kamrater som helst som gör så utmärkta arbeten att vi aldrig ska hänga upp oss på enstaka personer.
Och enstaka personer ska defenitivt inte hänga upp sig själva som partiets nödvändighet. Det finns inte, men tillsammans är vi starka. Det är tillsammans vi driver partiet och vår ideologi.

Det gör inte mig ett skvatt om man hoppar av eller bestämmer sig för time out. Vissa kan kännas ledsamt, men det kryllar av duktiga politiker.

Ulrica Messing tog beslutet att hoppa av helt. Hon står inte på några listor vad jag vet, och hon tar inte plats för någon. Jag hoppas hon kommer tillbaka någongång till politiken, och jag tycker hon gjorde helt rätt.
En time out med andra äventyr och familjen. Men lämnade platsen till någon annan. Mycket hedersamt.
För mig är hon därmed en toppolitiker, som fötroendevald hon tidigare var och i besluten som hon tog.

Varmt Liza

Elizabeth Sahlén Karlsson
Intressant.se
Knuff.se
Bloggtoppen.se
S-info
DN
Aftonbladet

Respektlöst av nominerade partikamrater

När man börjar en politisk bana på sin fritid kan kan ha skilda mål inför olika uppgifter.

Vi medverkar i ett antal olika uppgifter i samhället, som vi blir förtroendevalda till.
Det är viktigt, för man får inte glömma att den rollen vi har, är i grunden den medborgare vi är som ska ta del av vårt samhälle och inte överlämna ansvaret till någon form av diktatur.
Många hävdar att man inte tycker om sk politikerstyre. Då har man glömt, eller saknar kunskap om att vi som är politiker, vi är medborgare. Vi är alla medborgare och rollen vi har i samhället kommer från ett demokratiskt förtroendeval.

Att bli och vara förtroendevald får man aldrig tappa greppet om. Det är inte, som jag nämnt tidigare i bloggen, en arbetsuppgift utlyst på den ordinarie arbetsmarknaden. Och man ska aldrig låsa upp sig i tron om att det är en evighetsuppgift. Det är meningen, att andra ska ta vid för att hålla utvecklingen flytande och att visa den demokratiskt ordnade valgången.

Man kan aldrig kräva att få sitta kvar som fötroendevald. Eller ens tro, att en belöning ska vara för lång och trogen tjänst.
Detta är inte arbetsmarknad, detta är en medborgerlig närvaro i samhällsdebatten och utveckligen.

Nu har vi förslag på en partilista som jag reagerar mycket starkt på. Att få bli nominerad för uppdragen till landsting och riksdag är ett hedersamt uppdrag. Men inte bara det, det innehåller ett enormt arbete och fokus på den egna personen. Med fokus och arbetsuppgift anser jag att man har ett enormt ansvar. Detta är ett arbete på hög nivå där man representerar Sverige och det parti där man har sin tillhörighet.

Vi har nu ett läge där två kandidater har låtit sig röstas in. Villket innebär att partikamrater har jobbat för att få fram deras namn, litar på att de ska representera, kanske själva stått tillbaka för att personen ska få plats mm.

Det är respektlöst mot hela partiet, mot alla partikamrater som arbetar hårt att ha en sådan enorm nonchalans att deklarera att man inte kandiderar, när man väl är där, eller att man ska börja med att ta ledigt.
Jag tycker det är så lågt, och det är en käftsmäll mot oss alla andra som vill jobba mer med politiken, som även vi vill ta plats, kämpa och värna politiska sfären.

Jag menar, att detta var man medveten om inför nomineringarna, och att man var det gör mig mycket illa berörd. Jag uppmanar personerna, som inte längre står till förfogande, ska lämna sina platser för andra. Jag uppmanar personerna att ta en längre time out och återvända till politiken när man vet att man vill arbeta med just det.


Detta är vad jag kallar, att gå över gränsen för det egna egot. Att använda partilistan till en sorts form av egen reklam för privata angelägenheter. Jag säger bara att "skäms", är ett snällt ord jag använder, men jag tror de flesta förstår precis vad det står för.

Dessa personer som nu har visat en sida, som jag länge sett men inte kunde påverka om, kommer jag aldrig någonsin lägga en röst på. Det finns nämligen hur många partikamrater som helst som gör fantastiska arbeten, är fenomenala i kunskap, mästare i debatter och diskussioner.

Man har sagt, att en del är viktiga för partiet. Jag skulle vilja påstå att det finns helt andra ute i Arbetarekommunerna. Vi som bloggar, sms:ar, facebookar och diskuterar VARJE DAG, ser helt andra personer som viktiga kandidater.

Därför säger jag, låt alla som vill bli nominerad få bli det. Arbetarkommunerna måste fokusera mer på vad de egna partikamraterna tycker, och de som låter sig nomineras ska ha mångt mycket större respekt för sina kamrater.

På lördag har vi i länet kongress vid vilket jag deltar. Det ska bli intressant, och en sak vet jag, min haka sticker alltid ut och det kommer den att göra igen.

Varmt, men bekymrad Liza.

Elizabeth Sahlén Karlsson
Intressant.se
Knuff.se
Bloggtoppen.se
DN
S-info
Aftonbladet

Rättvisa och respekt för skattebetalare

I gårdagens Norrtelje tidning blev jag citerad. Anledningen var när jag i ett tidigare blogginlägg funderade över rykten jag visste florerade.
Stundande 50-årsfest för Norrtäljes kommunalråd, verkade få sin nota betald av skattebetalarna.

I dagen nummer får kommunalrådet själv "femfrågor" om ämnet, och försvarar naturligtvis situationen i ryktesspridningen.
Han tycker det är tråkigt.
Det skulle även jag tycka. Men har man rent mjöl i påsen, så har man inga problem med att bemöta sådana funderingar.

Det viktiga är att visa att man kan lägga korten på bordet, och man kör med fair play. Det viktiga är, att kunna bemöta frågorna och inse att det är av vikt att folk får ställa frågorna och funderingarna.


Vi har som tur den rättigheten här i Sverige, att kunna, och har möjlighet att våga ifrågasätta. I allt för många länder är det korruption, bluff och båg, förskingring och högt leverne på vanliga människors pengar. Det accepterar inte vi.

Nu ska jag ju inte påstå, att vårt kommunalråd är att mäta i den klassen, men det handlar ändå om pengar och om vem som ska betala.

Själv har jag precis fyllt 50 år. Jag gjorde mina smörgåstårtor och gräddtårtor själv. Städade huset själv före och efter. Och jag betalade helt själv, ur egen och älskade makens plånbok.

För mig som arbetar som personlig assistent, är det lönemässigt skillnad. Vad jag vill komma till, är, att den som tjänar mycket får av någon anledning större lättnader. Är inte det underligt?

Nu vet jag att kommunalrådet ska ha en privat fest, för privata vänner, och därutöver en mottagning i rådhuset för inbjudna "speciella" personer i kommunen.

Jag ser ingen anledning till att våra skattepengar ska gå ens till den mottagningen. Jag hoppas innerligt att kommunalrådet betalar ur egen ficka, eftersom lönemässigt har han råd med det.

Det får jag göra med min lilla lön. Om jag är avundsjuk på inkomsten? Ja varenda krona! Men det handlar det här inte om.
Det handlar om rättvisa, och respekt för skattebetalarna.

Varmt Liza

Fortsatt nomineringstänk.....

Jag fortsätter gärna på ämnet om nomineringstiderna. Fastnar kanske lite men tycker det är fruktansvärt intressant.

Som jag tidigare berättat, har den här mandatperioden gett mig många insikter i den komunala politiken och hur man arbetar i sin arbetarkommun.

Först och främst vill jag hävda, som jag alltid gör, att i det stora hela har jag haft en enormt tur i mitt politiska föreningsliv.

Jag har så många fina och goa partikamrater, jag kände mig otroligt välkommen när jag började och jag har fått många fina förtroendeuppdrag.
Jag känner mig nästan lite bortskämd, och när det är möten går jag oftast med lätta steg och ser fram emot diskussionerna, kamratkramarna och planeringarna.

Det är väl förstås väldigt "kvinnligt" att ge utryck för hur viktigt det är med trivseln, men nog sjutton har det en stor betydelse?!

Det svåraste är nog nomineringstiderna. Jag säger som en god vän "näe, nu får jag ont i magen".....Just när man inser att man vill välja en annan person än den som är sittande på ett uppdrag kan vara ursvårt. Personen kanske inte gör ett dåligt jobb, men man har en magkänsla för att det är dags att byta för att få in andra influenser, mm.

Det är inte lätt. Man känner sig som en svikare men samtidigt måste man följa det som är det bästa för partiet.

Vi är några på facebook, från skilda arbetarkommuner, som har pratat en tid om att alla som vill bli nominerade borde få bli det.
För ett par år sedan, ställde jag mig frågande till det, men ju mer insikt jag har fått dess mer tror jag på den modellen.

Det skulle även underlätta för var och en som vill pröva sina vägar, och få en liten vägledning om villket förtroende man har för ett intressant uppdrag.
Vi blir istället så väldigt rädda för konkurensen. Självklart, man kanske trivs ofantligt bra i sin uppgift och gärna vill vara kvar.

Men, vi får inte glömma att det är just ett fötroendeuppdrag, och inte ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Det är även bra att få en fingervisning om vilka områden folk kan vara intresserade av i framtiden, att lappa över fint och få en bra balans och flyt i förtroendeuppdragens fortgång.

Ja det finns mycket tankar kring detta, och jag tänker fundera mer på det och ta upp det för diskussion när nomineringsperioden är över. Det blir nämligen lite oroligt när man i nuläge tar upp det.

Varmt Liza

och de nominerade är......

Gårdagens styrelsemöte hos Rimbosossarna var med blandade känslor.

Det första,
jag tycker alltid det är helhärligt att träffa mina kära kamrater!
Det samma är det i princip vilket möte jag än går på, så har atmosfär en stor betydelse.

Det andra,
alltid lika klurigt i valsituationer. Jag har ju en viss förmåga till att vara väldigt frågvis och jag tror att det gör många osäkra. Vilket är onödigt, för jag är verkligen frågvis och nyfiken på alternativ, vad händer sen, hur jobbar man vidare, hur går det till mm.
Tro mig, mina gamla skollärare skulle känna igen mig på bara beskrivningen!
Våffådådå, som rumpnissarna sa. Jag har säkert en sån gen.

Nåväl, lite höjda röster blev det nog, men kanske mest iver tror jag. Och det är ju inte ett enkelt arbete. Många viljor, många med lust och passion till politiken, och svårt att fördela.

Jag hoppas innerligt i allafall att det i slutändan blir ett bra reslutat för AK, Partiet och oss själva.

Inför kommande mandatperiod hoppas jag att jag kommer med i fullmäktige.
Och att jag får vara kvar i socialnämnden och som nämndeman i tingsrätten.
Tycker att jag annars duktigt har frigjort mig från alltför mycket "göra" och än är det tyvärr lite mer jag måste minska på.

Att hitta balansen mellan arbete, fritid och föreningsliv med uppdrag är ett sjå i sig, men nog tar det en stund att landa i vad man verkligen vill.

Så, det är en liten vägbit kvar, och det känns spännande, lite läskigt och fantastiskt att man faktiskt är med och påverkar. Demokrati, jag bara säger det......

varmt Liza

Våga rösta rätt, våga diskutera, våga ta del av valtiderna....

Vet du hur du röstar, och vart den ens leder?

Ja man ställs ju inför det ett antal gånger i sitt engagemang.
Det blir inte alltid rätt, man går emot en del nitar men oftast tack och lov
har man en magkänsla för det rätta.

Att våga rösta är en annan sida. Många vill gå helt andra vägar men törs inte.
Av olika anledningar. Rädd för något nytt, att det ska bli fel eller helt enkelt
bara vågar följa strömmen.

Att gå sin egen väg och våga tala om sin åsikt är nog det svåraste. Inte själva handlingen utan följden av hur andra bemöter och hanterar.
Det görs nämligen väldigt dåligt, vi måste bli bättre på att respektera beslut och val.
Att gå sin egen väg kan kosta på. Inte minst för den/de som plöjer vägen för andra, för det är ofta som fanbäraren blir skjuten först tills det har lugnat ner sig.

Det finns en osäkerhet och feghet att gå emot starka personer i ledande ställning.
Rädsla kanske framförallt, eftersom det är otroligt lätt att bli satt på undantag i tystnad därför man inte gjort det några få anser att man ska.

Där måste vi som röstar, återta makten över oss själva och våga mycket mer.

Vid förra valperioden var jag ny i min arbetarekommun. Kände inte till personer eller dess arbete särskilt bra. Jag var helt enkelt duktigare på riksnivån och dess personer.
Nu är det strax en nu period med eftertänksamhet, val och placeringar.

Fantastiskt så många som har växt under mina fyra år med insikt. Jag har sett många fina personer med potential som har haft så mycket på insidan och som nu har etablerat sig till den typ av politiker och engagerade som jag vill se.

Sen finns de många som står still. Kanske blivit blasé, inte kommer vidare eller har lust att driva frågor.

Behöver inte betyda att dessa personer har blivit dåliga, men man måste i lägen där det påverkar andra se sig bli icke omvalda.

När man börjar hålla på sina positioner som en privat angelägenhet, är det dessutom dags att lämna tycker jag.

Mest synlig kan jag påstå att jag ser det inom den fackliga sfären. Det är en stor anledning till att fackföreningsrörelsen har stagnerat. Man släpper inte fram de kreativa eftersom man fortfarande vill behålla sin position. Lång och trogen tjänst? Det, är fegt att hänvisa till. Görs ofta med tyst budskap. Det är inte med den glöden man ska gå in i förtroendevalda roller, utan man ska göra allt i sin makt för att hela tiden skjutsa fram personer med glöd, passion, debattsug och arbetslusta.

Jag är dessutom väldigt trött och besviken på de, som använder sin position som någon sorts reklampelare för sina egna sidoprojekt och arbeten.
Att klamra sig fast vid sitt pinnsteg för att det gynnar sina egna privata ting kan jag gott säga att jag hoppas jag aldrig går på igen.

Eller de, som håller sig kvar på de betalda uppdragen för inkomstens skull, men struntar blankt i att visa sig på repskap, möten eller dy för att leverera till sitt parti. Dessa får heller ingen röst av mig denna gång.

Det kommer att bli tuffa val återigen för mig denna omgång. Jag har för vana att säga vad jag tycker och det har fått svidit många gånger.

Men, min röst är en, liksom alla andras. Jag kunde lika väl stå på torget som den medborgare jag är, och det vore fan, om jag inte blev lyssnad på.

Dock måste alla vara på det klara med;

1. Blir man inte omröstad, behöver det inte betyda i sig att man är kass. Det kan handla om att någon annan behövs denna gång.

2. Den som faktiskt är kass, måste lära sig att rycka upp sig.

3. Den som sitter i position för sin egen personliga skull, egocentrikern, åker ut, bör åka ut och ve dem/dessa som alltid går i försvar för. Det drar bara ner dem själva.

4. Alla som vill bli nominerade ska få bli det. Fan, rent ut sagt, aldrig mer ska jag gå på snacket om "vi måste välja så få som möjligt för att ha en chans"! Det har enbart handlat om att curla och det tänker jag icke köpa fler gånger.

5. Om vi ska vinna valet i kommun, landsting och på riksplan måste vi bli modiga i våra val.

6. För de som inser att det är dags att kliva av, eftersom man inte vunnit valet, ger jag stor eloge. Det underlättar för alla. Bli istället mentorer eller medverka med erfarenheterna, dessa är minst lika viktiga men är kanske rätt i tiden.

varmt Liza

grubbel och tänk om vad som händer i Norrtälje Kommun

Äntligen, har nog min dos av svininfluensan börjat att ge med sig. Började med en förkyldning för flera veckor sedan, som famlade sig fram och tillbaka inte ville ge med sig, men som på min 50-årsdag blommade fullständigt ut.

En härlig dag med vänner men 20.30 låg jag till sängs, efter en hel dag vimmelkantig av influensa och alvedon. Gästerna hade i allafall nattmat och drickbart, men fick roa sig själva. Dock varnade jag varje besökare att det kunde vara den berömda influensan. Säker är jag dock inte, då detta är en influensa som kommer att vara ett ganska stort mörkertal. Alla tar ju inte på långa vägar prover, utan det är bara att bädda ner sig och ta sin sjukstund.

Dock, är jag bland de första jag känner i Norrtälje som har haft denna influensa, så jag antar att jag får jobba häcken av mig längre fram, när alla andra snart lägger sig.......

Men, nog har man haft tid att ligga med grubbel och tänk när man just inte har något annat för sig.

Här är några saker jag har fått till mig, och som jag undrar över......

1. Är det sant, att vårt kommunalråd kommer att få en fest bekostad på sin 50-årsdag av kommunen? Alltså, en privat fest ska hållas på Åtellet, men sen har ett utskick och inbjudan gått till "rätt folk" i kommunen till en festlighet i rådhuset?
Mig veterligen har varken Håkan Jonsson eller Christer Candal ens nedlåtit sig till det. Tror jag, kan inte minnas annat. Men vårt nuvarande kommunalråd ska alltså få en balunsfest bekostad på kommunens invånare.
Det känns helt fel faktiskt.

2. Rykten går vidare, att ett antal handikappboenden har för få personal nattetid. Jag ryser, och hoppas att det inte är sant. Hur i hela fridens dar, ser deras utrymningsplan ut när det finns minst fem personer som endast kan förflyttas via rulle, och för att komma i rullen måste lift användas? Och med endast en (1) nattpersonal!?
Detta är naturligtvis något, jag kommer att gräva mer i, för min välfärdsinriktning är i högsta grad att ta hand om varandra och värna om varandra. Detta låter hemskt, och jag undrar om de anhöriga är medvetna?

3, Sen undrar jag över de nya rutinerna för pappersinsamlingen. Nu har ett stort antal personer ringt mig, och varit otroligt upprörda över att det ska läggas bort till ett företag, istället för att gynnas till förmån av ungdomar och idrotten.
Jaha, så denna kommuns styrande vill inte ens låta ungdomarna ha tidningsinsamlingen kvar? Våra ungdomar har baske mig ett alltför lågt stöd av borgarna, ingen uppmuntran ingen hjälp till sommarjobb,.
Som en god vän, mycket aktiv bingolottosäljare sa, jag kommer att lägga varenda pappersbit och varenda tidning i hushållssoporna, för nu får det verkligen vara nog!
Ja, det förstår jag, han jobbar jämt ideellt för idrottsrörelsen utan betalt och så dras mattan bort under fötterna.
Ännu en sak att rota vidare i alltså. Förbaskat sorgligt.

Ja det var ett antal grubbel och tänk. Det är bara att snyta sig och försöka ta reda på sanningshalterna.

Varmt Liza