Processen har varit lång och kritikens aldrig sinande bäck ännu längre. Frågorna har varit många och svaren varit få, vi vill veta, undrar och förundras över att diskussionerna därom är kantade av pessimism.
Jag tror, att valberedningens process och avsikt inte går att utröna förrän allt är klart, och vi har ett facit i handen.
Saken är väl den, att vi inte riktigt vill ha ett facit i handen. Vi vill vara med och påverka.
Det finns många saker att ta lärdom av i denna unika händelse.
- Ska det vara självklart, att man bara tar fram en kandidat?
Mitt svar: självklart borde vi anamma en mer modern tid och ta fram kandidater över hela landet som alternativ. Det blir en smula enahanda när vi plockar fram dom "vi känner till" i distrikten. Det finns ju med all säkerhet ett stort antal personer att analysera mera.
- Och hur skulle nomineringstiden gå till?
Mitt svar: Att låta ett antal personer ha en personkampanj. Finnas tillgängliga för medlemmarna och tala om vilken person man är, vad den politiska viljan är och vad man anser att man kan göra för medlemmarna och väljarna.
Det finns som vi redan vet en stor risk med att gå till en påkostad kongress och man är tvungen att skjuta upp valarbetet pga meningsskiljaktigheter. Det går ju inte att lösa på plats med endast en kandidat.
Utöver det hela, vill jag uppmana alla politiker i "centrum", att inte vara så ilska på kritikerna.
Kritik är trist, men den säger något.
Lyssna istället på vad man säger och ta det till er. Jag håller inte med om allt som har sagts, men den som vågar öppna munnen och föra diskussion och kritik, ska betraktas som den demokratiska rösten som vi alla säger att vi står för.
Varmt Liza
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ditt inlägg granskas av en moderator innan den publiceras. Tack för din medverkan!